Hun har forstått poenget og verdien av Melodi Grand Prix, og Eurovision Song Contest slik det har utviklet seg til å bli.
I sin kommentar etter sendinga i går synes hun nok en gang treffer spikeren godt på hodet,
og viser tydelig forskjellen på programmer som Idol, X-faktor og Norske Talenter og MGP.
Idol, X-faktor og Norske Talenter er alle viktige som arenaer hvor folk kan komme inn fra intet, og så gradvis få seg litt erfaring.
Programmene har på sitt beste vært en stor berikelse av norsk pop og underholdningsbransje.
Mens MGP ser ut til å være en arena for både godt etablerte artister som har slått gjennom, eller artister med solid erfaring, men som bare ikke har blitt oppdaget helt ennå. I alle fall ikke her i Norge.
Slik tilfellet er med Stella. Hun har tonnevis med erfaringer, gode og dårlige, hun har stått på store scener og laget musikk som har vist seg å ha livets rett på ulike arenaer.
Nå har hun laget en enkel, genial poplåt til MGP og blir vår kjæledegge.
Men hun har også med seg all sin tyngde med politiske låter om Kenya, hip-hop, rapp også videre. Jeg tror at erfaringer både på godt og vondt utvikler oss som mennesker, og jeg tror tyngden i bakgrunnen hennes gjør henne ennå bedre skikket til å representere Norge i Düsseldorf 2010.
Melodi Grand Prix er ikke for amatører, men for folk som Stella Mwangi.
2 kommentarer:
Ja, det bästa med MGP eller Melodifestivalen är ju att en artist som har gjort det bra redan, men inte fått nå ut till alla kan slå igenom i detta forum. För nog är det korkat med idéen om att Stella Mwangi skulle gå igenom IDOL eller liknande bara för att bli stor i Norge. Det hade verkligen varit pinsamt enligt mig.
Tycker Norge välger så rätt egentligen i de tre åren som varit. Det är tre okända artister för folk flest som gör var sin låt som är som ett slag i magen på olika sätt. Detta visar ju att det är framförandet och låten som är det viktiga, men kanske inte artisten i sig. Även om Rybak, Solli-Tangen och Stella ger mycket för var sina låtar så är dessa artister inte house-hold-names. I Sverige kommer house-hold-name först, sedan kommer framförandet och sist kommer låten. Det tycker jag är det tråkigaste som finns med Melodifestivalen.
Her er vi absolutt helt på linje :-)
Legg inn en kommentar