Jeg tror mange får assosiasjoner til paljetter, høye hæler, en litt spesiell tellemåte som ikke bruker tallene 9 og 11. Juryer fra ulike land, store kostymer og modulasjoner.
Men hva skjer? Jo vi har tre delfinaler i MGP med rap, metall, radiopop, soul, rock og alt annet enn det tradisjonelle Grand Prix bidraget.
Noen mener at den svenske melodifestivalen er mer preget av klassisk Grand Prix-musikk. Det kan være enten en skikkelig schlager med disco-schlager syntetisk komp. Andre ganger skikkelige svulstige ballader med en koreagrafi som inneholder hånd utover mot kameraet som knyttes, løftes over hodet til den klassiske "armen-opp"-koreografien som preger det typiske Grand Prix-bidraget.
Faktisk er en skikkelig schlagerlåt, eller en GP-ballade det eneste som hittil mangler i MGP.
Jeg skjønner godt at dette ikke blir prioritert av redaksjonen. Det begynner å bli veldig lenge siden en typisk GP-låta har vunnet en internasjonal Grand Prix-finale.
I fjor vant Lena med en hyggelig pop-radiolåt. Året før vant Alexander Rybak med noe helt særegent. Kanskje kan du si at Dima Bilan som vant i 2008 var det siste litt klassiske GP-bidraget med isdansing på scena og en svulstig ballade.
Men selv om denne sjangeren regnes for helt utdatert og ikke veldig populær lenger så savner jeg en og annen slik låt også i årets startfelt. Det hører med.
Kanskje kan Mimi Blix være i nærheten i kveld?
Det kan jo være en fare i at MGP blir helt likt alle andre musikkonkurranser. Likevel er jeg utrolig glad for at det ikke bare er typiske Grand Prix låter lenger. Selv om jeg kunne tenke meg èn og annen innimellom.
Jonas Gardell har laget en film "Livet er en schlager". Her framfører en husmor etter mange vidererdigheter med CP-rammede, Aidsrammede og småkrangler hjemme en sang på scena.
Sangen heter "Aldri ska jeg sluta elska dej".
For meg er dette den ultimate Grand Prix-låta.
Og jeg skulle ønske at det i løpet av årets MGP var med i alle fall èn slik låt.
I mellomtiden kan vi kose oss med denne fra filmen "Livet er en schlager".
2 kommentarer:
Aldrig ska jag sluta älska dig, är ju en supertext. Det märks att det i grunden är en författare som skrivit texten. Och den är mycket Jonas Gardell. Faktiskt en av de bästa texterna i genren banala-låtar. Den är banal fast ändå inte!
Om jag saknar riktig schlager? Både ja och nej. De bästa schlagers fanns på 1980-talet och 1990-talet, några få ifrån 1970-tal. Dessa låtar är outstanding och superbra. Men skall vi bli så pass bakåtsträvande eller skall vi blicka framåt? Jag tror på ett vidare begrepp, där schlager är mer ett uppslagsord. Schlager betyder ju låt som sätter sig som ett tuggummi på hjärnan. Och det finns det många moderna icke-melodifestivallåtar som också gör!
Ja, jeg er enig med deg i dette. Men i MGP savner jeg den store, tydelige, svulmende skamløse Grand Prix-låten hehe
Legg inn en kommentar